I måndags började vi vår kurs på Södertörns högskola, "Muntlig och skriftlig kommunikation" som ska hägra i 5 veckor framöver. Denna kurs har jag fruktat sedan skolstarten förra året, men förträngt tanken på kursen då den legat långt fram i tiden.... men nu har tiden rusat fram och här är vi nu!
Den allra första uppgiften vi fick i den muntliga kommunikationsdelen var att själva komma på ett ämne och sedan föra ett argumenterande tal på minst 4 minuter. Skräcken blev total!
Jag har absolut inga problem att prata med och argumentera för min sak i vardagen, men så fort jag ställs inför en grupp och ska informera något inövat tal så låser det sig mentalt. Hu skulle detta gå? Vi fick 1 dag på oss innan talet skulle vara klart och sedan skulle vi framföra det i grupp och sedan få respons. Sedan fick vi gå hem och ändra på det vi fått kritik på, också det på bara 1 dag.
Imorse klockan 9 var det dax... Så galet nervös jag var natten innan och bara att jag steg upp klockan 06.00 och var i skolan 1 timma innan vi började, säger ganska mycket :-/
När läraren öppnade dörren dit vi skulle vara kändes det som om marken gungade under mina fötter... en aula- eller "hörsal" som det så fint heter!
En tallista gjordes, och jag som önskade vara den första talaren ut, för att få det överstökat, hamnade bland de sista istället... Tiden innan det var min tur är som ett enda blurr. Jag satt och försökte hitta min andning och lugna ner hjärtat som dundrade iväg i 190 km/h.
Till slut var det jag... Känslan när jag gick fram var enorm och benen skakade...tänk om jag skulle glömma hela talet, eller svimma? Jag svalde, drog in ett djupt andetag och sedan började jag prata...
Jag minns egentligen inte vad jag sa när jag pratade, det var som om munnen skötte sig själv.. .. men helt plötsligt hade 4 minuter gått och jag var klar.. Jag gjordedet! Jag fattade inte att jag hade hållit mitt tal.. och jag dog inte, hurra!
Efteråt blev jag alldeles matt i kroppen och kände mig frusen... antar att allting släppte samtidigt, vilken lättnad! Jag ska passa på att tacka Karin också, utan henne hade jag nog känt mig ännu mer rädd.. kändes otroligt skönt att ha stöd från någon som kände precis samma nervositet och rädsla som jag själv *kram*
Nu har jag hållit talet..och i en hörsal dessutom! Jag måste säga att jag är lite stolt över min prestation att jag tog steget jag inte trodde jag kunde ta! Nästa gång (om 1 vecka) kommer jag säkert känna samma känsla, men då vet jag att jag har klarat det tidigare, hoppas att det hjälper mig litegrann!
Ha en underbar helg allihopa, för det ska vi verkligen ha!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar